Kamrater! Det var ett tag sedan. Mellan mitt förra blogginlägg och detta har jag tillryggalagt mången kilometer i dom flesta fordon tänkbara. Jag har sett amerikas första svarta president bli framröstad i Chicago, åkt tåg till metropolen Milwaukee där jag nästan missat mitt plan till San Francisco.
I San Francisco träffade jag tre trevliga britter som jag slog min påse ihop med och tittade på sevärdheter runt den gyllene staden som mest var grå när jag var där. Något av en besvikelse tyvärr, mest en massa backar och bögar. Jag vet vad ni undrar, försökte vi hoppa med bilen över krönen Michael Bay-stylie trots att det innebar en enorm säkerhetsrisk för både oss, andra trafikanter och cyklister? Klart vi gjorde.
Efter två dagar kände jag mig mätt på homofiler och röda broar så jag beslutade mig för att följa med britterna i deras bil ner längs kusten. Medan jag packade väskan på hostelet hörde jag svenska talas, jag introducerade mig som världsvan vagabond och efter bara några minuter visade det sig att dom gick på Coras Ö-skola. Galet.
Vi körde väg 1 längs västkusten, från SF till LA, en sträcka som ska vara en av de fem vackraste i världen. Pytsan säger jag. Åk till norge jävla amerikaner. Eller Kina. Eller Spanien, Sydamerika eller Afrika. Mycket finns i Amerika men slingriga vägar och pitoreska byar är fan i mig resten av världens grej. En motellnatt och en sked med den tjugoåttaåriga brittiska byggarbetaren Andy senare (något av en dröm för hälften av San Franciscos invånare, något av en mardröm om man inte går igång på manliga rumphål och ens skedpartner till större delen har levt på mexikansk mat och öl de senaste veckorna) var vi framme i LA där vi spenderade en natt i Hollywood, gick till Johnny Depps bar viper room, spottade på trotoaren och lämnade skiten för San Diego.
Här lämnar jag er eftersom batteriet i min laptop håller på att ta slut och det kan bli lite mustigt att redogöra för ca 500 mils resande i ett enda blogginlägg. Men misströsa inte mina vänner. Det kommer ett nytt inlägg typ... imorgon. Det är kul om ni vill läsa om mina äventyr och komentera, men om ni börjar bli less på mig och mina putslustiga iakttagelser så hade jag inte kunnat bry mig mindre. Jag skriver det här för mig själv lika mycket som för er. Men om ni orkat läsa ända hit så - Ta hand om er, jag saknar er alla. Komentera gärna så jag vet om någon fortfarande minns mig.
"så ses vi när vi ses, man"
måndag 24 november 2008
torsdag 6 november 2008
Boston tea party
Så var den dynamiska duon upplöst och mr Sjökuk är ensamseglare. Rätt belåtem med det också ska jag säga. Med trygghet, umgänge och logi säkrad försvinner delar av äventyret. Man vänjer sig dessutom vid underligheter, oljud och tunnelbanetiggare och tillslut kändes inte New York mer spännande än en tripp till Stockholm. Jag påstår inte på något sätt att jag sett allt vad staden har att erbjuda, långt från det. Men det kändes som att äta världens frodigaste buffé, allt var asgott men till slut är man bara sugen på sås och potatis. Eller samyangnudlar för tre och femtio. Bäst att lämna skeppet.
Sagt och gjort, jag bröt upp med det stora äpplet och begav mig till den hackade gurkans högborg. Boston. Jag hade veckan innan gjort upp med fyra tjejer som delade ett hus i Camebridge, hem åt bland annat Harvard, att få sova där i två nätter. Det var ett vrak till svensk turist som ramlade över deras tröskel. Alla som känner mig vet att jag brukar ha ett fröjdigt humör, för att inte säga snärt i dojjan, men den här lördagkvällen var ett undantag.
Kvällen innan var den hedniska högtiden Halloween, en ursäkt för kristna flickor och bögar att klä sig så horigt dom kan för att sedan supa sig så fulla att dom kräks offentligt. Något som kan te sig normalt för en svensk, men otroligt ovanligt för en amerikan. Så trots att det var vår sista kväll i staden och att vi behövde upp tidigt nästa morgon för att lämna över nycklarna till lägenheten, inspektera städning och gud vet vad, så satte vi på kalasmössorna och gav kvällen vad den tålde.
För att göra en lång historia kort så hamnade vi på ett Loft/Rooftop party i Chelsea. Nils gick hem och satte på en estländare rätt tidigt och jag höll fanan högt genom att givetvis bli vredespackad, självklart pissa ut från hustaket ner på Manhattans gator, något överraskande få en komplimang av en Vogue-skribent "I like your style" som jag sen stoppade tungan i mun på och fick numret av, vilket jag sedan följde upp med en rikgtig lågoddsare; bli avrunkad av en fet kines,
(Jag ser nu att jag är ganska oklar med vilket kön det var på våra erövringar och eftersom Chelsea är ett av dom bögigare områdena i världen så kan jag lugna alla med att det var kvinnor och inget annat som vi interagerade med)
Så, för att återvända där jag slutade. Jag ramlade över damernas tröskel, trött och bakfull bara för att finna dom packade, på glatt humör och iklädda dominatrix-kläder. Dom förklarade att det var en kostymfest vi skulle till, men jag var skeptisk. Mina aningar visade sig vara riktiga, efter ett snabbt stopp en fest med beerpong fratboys och fler brudar i horiga snövitkostyumer gick vi till kvällens mål. En bar där ingen av de fem anställda unga kvinnorna hade mer på sig än ett par små trosor och kroppsfärg. Som porr för ögat som den gode Benson en gång sa.
Som jag vid det här laget börjat misstänka, visade sig mina Cambridgevärdar vara ena riktiga slampor. Tjej 1 gav en kille i baren ett handjobb, Tjej 2 hånglade med en kille utklädd till smurf tills hela hennes ansikte var blått också. Tjej 1 hittade en annan kille än handjobbet som hon följde med hem, medan tjej 2s smurf visade sig ha flickvän så hon gick bet. Tjej tre däremot följde efter mig som om hon hade betalt för det, och jag försökte gömma mig. Slutligen var de två återstående damerna så packade att vi var tvugna att dra hem. Jag och tjej 2 och tre tog en taxi och i det mörka baksätet började tjej 3 massera mitt skrev. Eftersom hon var såpass ofrodig och jag så ointresserad så borde jag ha lyft undan hennes hand. Men det var en tråkig taxiresa, jag var full och det var rätt skönt.
Det hade varit lättare att tacka nej till det samlag som hon kom ner och erbjöd efter att jag lagt mig på min soffa ifall jag inte uppmuntrat hennes handjobb. Nu var jag tvungen att säga tack, men nej tack och krossa hennes förhoppningar. Och tjej 3 såg jag inte mer på den trippen. Nils kallade mig i New York för världens bästa på att inte ligga, han kan ha en poäng, men jag hävdar att jag är alldeles för bra på att få fula tjejer att vilja ligga med mig, och sen har alldeles för höga krav på hur mina sängkamrater ska se ut.
Följade dag var som att vara mitt i ett avsnitt av Sex and the city, men alla tjejerna var Samatha. Mycket ofrodigt sexsnack och jag visste inte om jag skulle skratta, instämma eller låtsas som att jag inte hörde dom. Tjej två droppade bland annat en historia som efter en stunds tystnad började. "So I was riding this guys face..."
Jag gav mig iväg till konstmuseet på egen hand och när jag kom in på toeletten satt det en lirare och ströp byxormen med egen hand. Han masturberade som om det inte fanns en morgondag och jag undrar om han blivit så upphetsad av snidade 1800-tals instrument eller fruktstilleben att han var tvungen att skjuta skarpt. När jag kom hem på kvällen hade tjej 1 och 2 varsin ny snubbe hemma hos sig och i mitt vardagsrum låg brallor, skor, kepsar och behåar. Jag satte på mig ipoden för att slippa höra, somnade, vaknade 5 timmar senare, packade väskan och lämnade stan.
Sagt och gjort, jag bröt upp med det stora äpplet och begav mig till den hackade gurkans högborg. Boston. Jag hade veckan innan gjort upp med fyra tjejer som delade ett hus i Camebridge, hem åt bland annat Harvard, att få sova där i två nätter. Det var ett vrak till svensk turist som ramlade över deras tröskel. Alla som känner mig vet att jag brukar ha ett fröjdigt humör, för att inte säga snärt i dojjan, men den här lördagkvällen var ett undantag.
Kvällen innan var den hedniska högtiden Halloween, en ursäkt för kristna flickor och bögar att klä sig så horigt dom kan för att sedan supa sig så fulla att dom kräks offentligt. Något som kan te sig normalt för en svensk, men otroligt ovanligt för en amerikan. Så trots att det var vår sista kväll i staden och att vi behövde upp tidigt nästa morgon för att lämna över nycklarna till lägenheten, inspektera städning och gud vet vad, så satte vi på kalasmössorna och gav kvällen vad den tålde.
För att göra en lång historia kort så hamnade vi på ett Loft/Rooftop party i Chelsea. Nils gick hem och satte på en estländare rätt tidigt och jag höll fanan högt genom att givetvis bli vredespackad, självklart pissa ut från hustaket ner på Manhattans gator, något överraskande få en komplimang av en Vogue-skribent "I like your style" som jag sen stoppade tungan i mun på och fick numret av, vilket jag sedan följde upp med en rikgtig lågoddsare; bli avrunkad av en fet kines,
(Jag ser nu att jag är ganska oklar med vilket kön det var på våra erövringar och eftersom Chelsea är ett av dom bögigare områdena i världen så kan jag lugna alla med att det var kvinnor och inget annat som vi interagerade med)
Så, för att återvända där jag slutade. Jag ramlade över damernas tröskel, trött och bakfull bara för att finna dom packade, på glatt humör och iklädda dominatrix-kläder. Dom förklarade att det var en kostymfest vi skulle till, men jag var skeptisk. Mina aningar visade sig vara riktiga, efter ett snabbt stopp en fest med beerpong fratboys och fler brudar i horiga snövitkostyumer gick vi till kvällens mål. En bar där ingen av de fem anställda unga kvinnorna hade mer på sig än ett par små trosor och kroppsfärg. Som porr för ögat som den gode Benson en gång sa.
Som jag vid det här laget börjat misstänka, visade sig mina Cambridgevärdar vara ena riktiga slampor. Tjej 1 gav en kille i baren ett handjobb, Tjej 2 hånglade med en kille utklädd till smurf tills hela hennes ansikte var blått också. Tjej 1 hittade en annan kille än handjobbet som hon följde med hem, medan tjej 2s smurf visade sig ha flickvän så hon gick bet. Tjej tre däremot följde efter mig som om hon hade betalt för det, och jag försökte gömma mig. Slutligen var de två återstående damerna så packade att vi var tvugna att dra hem. Jag och tjej 2 och tre tog en taxi och i det mörka baksätet började tjej 3 massera mitt skrev. Eftersom hon var såpass ofrodig och jag så ointresserad så borde jag ha lyft undan hennes hand. Men det var en tråkig taxiresa, jag var full och det var rätt skönt.
Det hade varit lättare att tacka nej till det samlag som hon kom ner och erbjöd efter att jag lagt mig på min soffa ifall jag inte uppmuntrat hennes handjobb. Nu var jag tvungen att säga tack, men nej tack och krossa hennes förhoppningar. Och tjej 3 såg jag inte mer på den trippen. Nils kallade mig i New York för världens bästa på att inte ligga, han kan ha en poäng, men jag hävdar att jag är alldeles för bra på att få fula tjejer att vilja ligga med mig, och sen har alldeles för höga krav på hur mina sängkamrater ska se ut.
Följade dag var som att vara mitt i ett avsnitt av Sex and the city, men alla tjejerna var Samatha. Mycket ofrodigt sexsnack och jag visste inte om jag skulle skratta, instämma eller låtsas som att jag inte hörde dom. Tjej två droppade bland annat en historia som efter en stunds tystnad började. "So I was riding this guys face..."
Jag gav mig iväg till konstmuseet på egen hand och när jag kom in på toeletten satt det en lirare och ströp byxormen med egen hand. Han masturberade som om det inte fanns en morgondag och jag undrar om han blivit så upphetsad av snidade 1800-tals instrument eller fruktstilleben att han var tvungen att skjuta skarpt. När jag kom hem på kvällen hade tjej 1 och 2 varsin ny snubbe hemma hos sig och i mitt vardagsrum låg brallor, skor, kepsar och behåar. Jag satte på mig ipoden för att slippa höra, somnade, vaknade 5 timmar senare, packade väskan och lämnade stan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)