söndag 30 september 2007

Representin Morgan Street!!!

You wad up gangstaz and hos!
We be flippin up in diz beeznitch representin Nollstreet 180!
We be flippin dippin and spittin poetry from the street, it's time we meet across da net och lagger den fett.
Har ar vara rader av inspiration vi drabbades av nar vi tog Morganstreet till vara hjartan och representerade:

I think it's time fo ma lines to bust yo ass and stop/
You say you thug and you hot, when we all know you not/
It aint ma fault if you dumb and you end up dead/
On noll street shit sells fast and you have a prize on ya head/
I stop to look at your bitch, that ugly ho looks sick/
Just like your mom last night, when I gave her the dick/
Noll Street gangstaz represent if you down with thugs/
You playaz gonna hit the bench, and get covered in blood/
Morgan street we be spittin it, Noll Street style, its been a while/
Wicked Messias iz back, we put a crack in ya smile, we sell crack to survive/
On the streets of Morgan, many people end up in the mourg-and/
We smile when they carry ya ass back to safe-land/
I rip ya chain of, cuz it don't write 1-8-0/
Why I crack ya jaw? Homie! Don't act like you don't know/
This be Noll Street Flushing, when your bitches see me they be blushing/
I make every one go Noll Dead, Just by lookin/
It's Morgan Street on crack, Wicked Messias iz back/
Your Bitch gone because of lack of Bushwick bitches infact/
We feel the beat of da street, when we runnin it's track/
It's a neverendin race and ya'll be finishin last/

Holla!!!!

Har ni nagat att representera ar det bara att lagga den mannen!
Vi representerar hela vagen fran Morgan till Queens till morgondagens flytt till Williamsburg.

Much Love

Vicious & Platinum

onsdag 26 september 2007

LL Blacksoxxx seriesegrare i korpen klass 5C!!!

Håll fanan högt

Igår var dagen då mitt sinne lättades. En aning.
Igår var även dagen då två innerstadskids med lätt sinnesparanoia höll fanan högt.

Fanan var blå såväl som vit.
Drycken hade den där speciella guldglimmrande färgen.
Våra förhoppningar var skyhöga.

Vi två, Crazy Benz och Maximum Aximum, tänkte ladda innan bataljen. Enligt planeringen skulle detta ladd vara måttligt. Utgången då?
Grav förfriskning och urinblåsor med liknande påfrestning som ett rövhål i en gayfilm.
Nåväl.
En surteraggare med ett skottsalveinspirerat smeknamn bibehöll god vigör samt form och visade alla alkoholister med fabless för skinnväst var det berömda skåpet skulle stå.
Det är ungefär det minnet jag får fram när min search i minnesbanken har jobbat en stund.

De sena diskussionerna, på en krog belägen på avenyn, går väl inte till världshistorien som tankeverksamhet kontra verbal förmåga i världsklass direkt. Men fan vad charmiga vi var.

Sen vill jag bara nämna, så mitt smått "dagen-efter" rusiga inlägg får någon typ av substans, att senaste matchen mot Assyriska i div. 4b inte frambringade några dödshot eller bakvänd rasism. Dock bjöds det på en del muntra skämt och en domare som gärna kan dö i gonnorée.

Got a pet bulldog, I keep under my linen
It don't bark, they spark when the revolver spinnin'

tisdag 25 september 2007

Fan, att man kan bli så sur i TV-spel.

Jag låter bitterheten inom mig tala då jag i en längre tid skrytit om mina krossningar av jök på PES. 8-0, 8-1 viskade siffrorna i vindpustarna upp till bergen begivna runtomkring mig, siffror som i min värld bara uppkommer när Sverige möter Angola i Innebandy. Här om dagen var det dags för en ny batalj mellan dom 2 kompadresarna... Och nu, en halv handkontroll och ännu mer stolthet mindre har dom lena viskanden som hörts över dom dimmiga bergen vid vattentornet vid Landala bytts ut mot väsanden i form av 0-9, 0-9. Jag är beredd att säga att det är den största utskåpningen i historian och då är det jag som negativt blandat in mig själv. Så nu utlyser jag en fond där man kan utvinna bidrag till dom krigsskador dom stackars tv-spels handkontrollerna får efter en otrevlig överraskning i nått spel!

Känns segt att ge sig ut i höstrusket och trilla boll själv när man kan sätta sig på Ullevi och se sina änglar ge sitt för fortsatt hopp om den där pytten som skall va så god...

Kändes som en riktigt misslyckad förra vecka för mina fotbollsklubbar närmast om hjärtat då både Sevilla och Chelsea bajsade ner sig i Champions Leauge, Chelsea sparkar resultatens mästare och kanske framför allt den mest karismatiske tränare man kan ha och anställer världens tröttaste israel...

söndag 23 september 2007

En helg i oljans förtrollade land

Så har jag gjort jag det ogörbara, det jag heligt lovat mig och min omgivning att aldrig göra. Jag har påbörjat mitt första blogginlägg. Jag fruktar att en slumrande best har väckts, att en latent bloggdjävul unleachats redo att med smattrande fingrar delge mina vänner information om mig de inte vill ha.

Det är en kraftigt decimerad skara som ställer upp här i regnet och snålblåstens hufvudstad, med Cora, Antonio, Hemming och Pappen på annan ort. Mina riktiga vänner med andra ord. Får så länge hålla till godo med en kines, en fitt-entutiast, en spanjor, en bärsande fågel och resten av de karaktärer som utgör "en go gäng". (vägrar att ägna mig åt vad dagens ungdom kallar smileys, utan antar att de som läser det här förstår att jag sköjar till det)

Kom precis hem efter en intervjuhelg i Hemsedal tillsammans med den gode Niklas Thalén.
Vi har där skakat mången hand, avfyrat ännu fler älskvärda léenden och förhoppningsvis charmat brallorna av Jens gamla chef Steffen och hans hantlangare. Jag vet inte vad Hemming gjorde med dom förra sässongen, och vill ärligt talat inte veta, men alla fick något drömskt i blicken så fort man nämnde hans namn. Grabben har lämnat avtryck i dom. Djupa avtryck. Långt in i dom.

Vi var 15 glada gossar och piger utav 70 sökande som fått äran att komma upp och bete oss på tusen meters höjd. Vissa (till exempel de två norrmän i 30 årsåldern som redan på bussen dit bärsade ner sig) förstod man aldrig skulle få komma tillbaka i vinter, medan vissa andra var så sköna, uppstyrda eller erfarna att man kände av konkurencen. Jag delade lägenhet med ett par sköna lirare i form av en neger som föredrog att kallas neger, en dansk som förmodligen föredragit att kallas något annat men som kallades Dansken, en flaxig nittonåring som älskade Tic Tac och därför kom att kallas Tic Tac och en rejält uppstyrd 24-åring som kallades Farsan eftersom han var den mognare, mer ansvarsfulla av oss. Den andra dagen dikuterade vi styrelseskick i vårat lilla kollektiv och efter ett dumt förslag av Malte, som den svarta snubben hette, föreslog jag apartheid, men farsan kom in och tog befälet med att åberopa "den upplyste monarken" och gjorde sig därmed till ensam makthavare. Utan protest.

Jag och Thalle satt dock med ett REJÄLT ess i rockärmen som vi inte skämdes för att dra fram för att vinna mark på våra medtävlare. Det stavas Jens och Hemmingsson. Thalle som hade intervju med Steffen och jag som hade med Ola smackade båda knipslugt ner esset på dom transparenta glasborden som skilde oss från våra åhörare och möttes av väntad reaktion. Kärlek.

En broder har uppenbarligen plöjt en väg åt oss som vi inte skäms för att vandra. Steffen började dra fytlleanekdoter innehållandes Hemming för Thalle och Ola började lovebomba honom för mig i samma stund som den sista konsonanten av hans namn lämnat våra tungor. Att vi i övrigt gjorde bra ifrån oss under samtalet och sedan på kvällen söp till utan att bete oss illa gjorde saken om möjligt ännu mera "biff". Tyvärr gick Überchefen Steffen på smärtstillande vilket gjorde att bara hans hejdukar söp till. Den charmiga duon från västsverige utnyttjade detta genom att bli så packade att man kunde fylleslira med Ola och Tommy, men samtidigt bete sig som folk framför Steffen. Undertecknad imponerade även på denna trio genom att efter mååången öl sätta personligt rekord i bowling med en serie på 144.

Sökte mest på skoj till detta jobb för nån månad sen, men ju längre tiden gått, ju mer man sett av Hemsedal och ju fler människor där man pratat med, ju mer sugen har jag blivit på att jobba där. Skulle nu bli mycket ledsen om Vi (läs jag) inte skulle få det. Tror att Thalle har det säkert som fittlukt i fiskekörka, medan den kanske kan ligga mig lite i fatet att jag förmodligen inte kan börja förrän i Januari. Det blir två spända veckor att vänta på svaret från dom nu.

Under tiden hoppas jag ni andra har det fräsigt, vare sig ni befinner er på östkusten, da eastcoast eller costa del sol.

Er - Axel

torsdag 20 september 2007

Hej alla nära och kära!
Nu ska ni få veta vart jag har hamnat. Jag har hamnat i ett försök till ett eget litet samhälle, där man har många bra planlösningar för att uppfylla detta. Som vi har egna avförings dammar där vattnet renas och åkerut i Mälaren som är samma vatten som vi itar oralt. Våran föda är införskaffad av bönderna i närheten som dessutom köper "gödsel" av oss.
Med andra ord duchar jag och äter inte bara min utan allas avföring.
Och eftersom det är en journalistisk linje så måste vi ju hålla oss underrättade om omvärlden, då har vi en egen surver som har en tendens att lägga ner lite när som och som styrs av en Diktator som låser alla sidor som har en blogg eller som är roliga. Men tji får han nu för han har tydligen missat denna sidan!
Det känns som jag lever i ett Sim-samhälle där pyret som började spela det tröttnade och har lämnat det åt sitt egna öde!
Kiosken på ön som har öppet från 12.30 till 13.00 föder mig med cigg och choklad så lungcanser oh diabetes är att vänta.
Har genom fört min första uppgift, Jag dokumentera en Iransk man i 48 timmar. När jag kom hem till honom ville han inte ta mig i hand och ville inte vara i samma rum. Hans fru hade spenderat hela dagen med att laga mat åt mig, som var massa kött, varav jag snabbt förstd att jag inte kunde säja att jag var vegitarian. Varav allt kött ätande slutade i 2 sömnlösa dygn och en väldigt dålig mage. Men jag vann till slut den Iranska mannes förtroende och det slutade med att han var säker på att jag var dotttern som dom tog bort för 20 årsen i en abort som nu hade återvänt....
Hhahahha det är så häligt att vara här på Biskops Arnö. Ni anar inte hur mycket jag saknar er alla!
Sitter med the Streets i öronen....

"In one single moment your whole life can turn 'round
I stand there for a minute starin’ straight into the ground
Lookin’ to the left slightly, then lookin’ back down
World feels like it’s caved in – proper sorry frown
Please let me show you where we could only just be, for us
I can change and I can grow or we could adjust
The wicked thing about us is we always have trust
We can even have an open relationship"

Smock på axel,,,,, ;)

Då ses vi när vi ses, man...

Nu har äntligen allas vår kines öppnat portarna för mästerskribent Alvarsson också...

Kul att höra Jens, du har ju alltid haft en sexuell dragning till majs så jag kan tänka mig att det blev en lång natt... Frågan är ju bara om Viscious fick crack? Jens crack eller vanligt crack, det gör detsamma.

Jag racklar ful här hemma och ser med hotfulla ögon fram emot årets mest dödshotsfyllda bortamatch. Assyriska tar emot. Senast fick jag nöja mig med tre hot och några utlägg om att jag var en vit jävel...
Men ni vet hur det är, man går in på plan med ett gangsta lean likt Snoop, skrattar hest till när man ser motståndet som Young Jeesy, drar ner shortsen så man får samma häng som Lil Wayne, skrapar bort smulorna från sandarnatröjan som Jay Z och cripwalks fintar sig fram mot mål som Dub C...

onsdag 19 september 2007

Your not from Sweden...

...och sa startade en andlos karlek till fruktkillen.
Han hade den bredaste bronxaccenten och han forsedde oss aven med majs. Fragan ar om nagon av er fatt gratisapplen bara pa grund av er harkomst? Cow! Fick du nansin gratis ris i kina?
It's all good!

Jakten pa lagenhet har paborjats och vi skall imorgon ringa en intresserad hyresvard...
Jag har fatt sockerkickar jag aldrig kunnat dromma om och jag ar mkt hoppfull om att jag skall komma tillbaka tjockare, gladare och ett majsstra visare!

Salute fran Hemming och Vicious

måndag 17 september 2007

Villkorslös kärlek...

Fan, nu sitter man här och börjar redan sakna dessa härliga spujvrar som snart sätter av mot ett äventyr, men även ett test....Är dom redo att ge NYC den villkorslösa kärlek som dom genom åren gett mig och alla andra i något som i folkmun kallas en go gäng. Satt i dag på jobbet och hade en diskussion med en arbetskollega om brudar och om villkorslös kärlek existerar, det kanske låter en smula chockerande att 2 lagerkatter kan sitta och disskutera dessa djupa saker, men så är icke fallet. Hur som helst så är svaret nej, man kan inte ge någon villkorslös kärlek, men man kan ge villkorslös kärlek till områden, semesterorter, kultur och sport. Det var väl ett rätt komprimerat svar, men det blir ju så när man har 60 minuter att disponera på cigg, mat, frisk luft och internet. Nog med utsvävandet och åter till Da New York City Boys. Keep it Real och Hemming, ser jag inget gitarrsolo på en skyskrapa så får jag omvärdera våran vänskap.

Packin Fo BidNiz

Vicious be up in diz, flippin diz!
Jag sträcker upp min hand och med flärdenas signum anmäler även jag mig till denna bloggarnas blogg.
Jag svär dyrt och heligt att upprätthålla den härliga känsla som genomsyrar linnés goaste gäng. Jag skall rapportera med en bred precision från gatan i NYC oavsätt om jag bara pissar på den eller flanerar runt, sökandes efter det jag alltid söker: CrAcK!
Just nu sitter skrivande och ignorerar den stora utmaning som ligger på hans golv, skrivbord och alla andra nu icke existerande ytor i mitt rum. Vad skall packas? Vad får jag absolut inte glömma? -Mitt goda humör sa Hemming innan jag snabbt var där och la en ostskiva på hans kind. Man racklar inte med en kille från linné! Oavsätt om han finns i städernas städ eller i NY.
Utmaningen är här och jag tar den. Kan NY battla GBG? I'm up for the task!

söndag 16 september 2007

NYC

Hemming singning in! Ska representa så hårt som det är möjligt utan att bli skickad till Guantanamo. Jag hoppas på en del shoutouts och vrål från er och jag hoppas verkligen inte att bloggen liknar Viirtanens efter ett par dagar. Då börjar jag veva!!

En besvikelse som slutade i garv

Herrejesus! Kan sägas hur många gånger som helst, domarna som "dömer" Allsvenskan borde lämna in sin avskedsansökan på deras vanliga jobb och börja satsa helhjärtat på det jobb som granskas av i runda slängar 10000 per match. Det är fullkomligt hopplöst att ha ett par inbicilla jävla nollor som kommer insläntrandes 10 min innan matchstart och skall ladda om batterierna för att sedan beträda planen och döma en avgörande match i en guldstrid. Det är klart att man så här dagen efter kanske låter som en bitter och nedslagen man, men så icke! Det är dags för svensk fotboll att börja våga satsa lite nu! SvFF är i mina och med all säkerhet i många andras ögon ett hot mot fotbollen!


Ett stort tack till våran manlige prostituerade kamrat som gjorde kvällen oförglömlig!

lördag 15 september 2007

Avsked & derby

I torsdags smygstartade så avskedet av våra soon2be New Yorkers vänner Hemming & Papini. En kväll i goda vänners lag avnjöts på Kings Head och som så många gånger förr blev det både en och annan kall Hof, Guiness och Kilkenny. Ett första uppdrag i NYC borde onekligen bli att hitta en kvarterskrog av samma rang som detta viktorianska drömhus.
Fredagen var "dagen efter" och således gjorde ingen överdrivet många knop. Minst knop gjorde nog Viktor som arbetade sin sista dag på Telia och antagligen inte gjorde ett dyft mer än absolut nödvändigt.
Desto fler knop blev det på Majvallen när öborna från Öckerö kom på besök och i en blåsig drabbning med Sandarna BK fick vi Majorna-bor se vårt eget Milan tappa en klar 4-2 ledning till 4-4 i slutminuterna.
En illavarslande uppladdningen inför dagens väst-sverige derby på Ullevi mellan Blåvitt och bönderna från Borås. Men med tanke på att ni hittar nästan alla era favoriterskribenter från den här bloggen på LM-stå så kan ni förstås sjäva räkna ut att stödet från läktaren kommer vara något utöver det vanliga. Dessutom blir det antagligen för några av oss den sista fotbollsmatchen på länge, med tanke på hur liten genomslagskraft "Soccer" haft på andra sidan Atlanten.
Någon återkommer självklart med en matchrapport samt kanske en eller ett par skôj anekdoter från Harry's, klacken eller bara lördagen i världens, än så länge, bästa stad.